Med gråten runt hörnet

Jag gråter för ingenting. Det är något som börjat hända nu de senaste dagarna. Jag gråter över att vara ensam hemma. Jag gråter över hjärtklappning. Jag gråter till familjen annorlunda på tv. Jag gråter över att jag snart ska sluta jobba. Jag gråter för det mesta och är jätte konstig.
Det är inte synd om mig. Inte det minsta. Jag åker hem till familjen på onsdag, och jag längtar så! Jag vill bara säga att jag är konstig just nu. Men med en månad kvar till förlossning kanske det är normalt.

Jag har i alla fall fått ladda upp ordentligt med en skön tjejhelg på spa. Väldigt mysigt och väldigt behövligt. Sen så åker jag ju till Värmland över påsk för uppladdning, som jag nämnde tidigare.
Därefter väntar 9 dagars jobb innan jag går hem för den riktiga vilan. Det känns helt knäppt att vara så nära, men jag längtar oerhört mycket efter pyret nu.