Om att lyxa till det

En vanlig måndag, men ändå inte. Det är säsongspremiär av mitt absoluta favoritprogram. Då har man full rätt att lyxa till sin måndagskväll med hemgjord pizza och äppelpaj.

Familjen annorlunda. Behöver jag ens säga mer?

Om att inte känna igen sig själv

Jag anser mig själv vara en ganska känslosam person. Ilska framträder snabbt och utan förvarning, men det är över lika snabbt som det kom. Jag skrattar ofta och gråten dyker också upp ibland.

Graviditeten kom och jag granskade mig själv för att upptäcka de känslomässiga förändringarna som gravida sägs ha, men utan att se någon märkbar förändring. Inga utbrott eller sammanbrott. Ju längre graviditeten gått ju mer har jag dock märkt av att jag blivit oerhört blödig.
Ser jag en film, läser en artikel eller hör en podcast som berör mig så gråter jag. Jag gråter floder utan att kunna hejda mig själv.
Idag på tunnelbanan på väg till jobbet lyssnade jag på P3 dokumentär och mordet på Engla.
Jag började gråta och stängde därför snabbt av podden samtidigt som jag tänkte att den fullproppade tunnelbanevagnen måste tro att jag är knäpp. Fortfarande hade jag ju hört detta hemska, och därför kunde jag inte stoppa gråten. Just snyggt. 
Man hör ju en del, och det sägs att man inte blir mindre blödig av att bli mamma. JISSES, tänker jag då.

Om att göra plats

En supereffektiv dag har passerat. Jag har upprepade gånger fått höra: passa på medan du orkar!
Jag har svårt att förstå vad man menar med det, för jag mår oförskämt bra och har för stunden svårt att se att jag ska sluta orka helt.

Garderober har rensats och nya Ikeainstallationer har införts. Två sopsäckar med saker kastades. Allt för att göra plats åt en tredje själ i vårt lilla hem.

Det är inte svårt att konstatera att man känner sig fantastiskt nöjd efter en sådan bedrift som dagens.

Om att känna glädjen rusa

Idag var det dags för första "riktiga" besöket hos barnmorskan. Tidigare har det varit två inskrivningssamtal, men idag mättes magen och så lyssnade vi på det lilla hjärtat som slår. Häftigt och verkligt.

I glädjeruset som infann sig gick jag raka spåret i riktning mot gymmet och fortsatte byggandet av sommarkroppen.

Att inta horisontalläge nu känns oförskämt bra.

Igår lämnade jag in min ledighetsansökan - ansökan om föräldraledighet. För mig är det surrealistiskt. Vi har pratat om det hemma, försökt komma fram till en lösning som kan tänkas passa oss. Även om vi pratat om det så kan jag fortfarande inte förstå att jag ska vara borta från jobbet ett helt år.

Jag började med fem graviditetstester, illamående har kommit och gått, tröttheten har varit olidlig, magen den bara växer och det är ett himla pådrag där inne. Vi ska ha barn. Jag bär vårt barn i min mage. Helt fantastiskt, men helt ofattbart svårt att förstå.

Det är så stort och svårt att ta in. Nu har jag precis tagit mod till mig och börjat göra några klädinköp. Med 14 veckor kvar.
I samma stund som denna sitter jag med jollyrooms hemsida öppen och tänker slutföra ett köp till pyrets säng. Att köpa saker får mig att förstå lite bättre. Snart är han här.

Att dela livet med en hjälte

Givetvis har kroppen förändrats. Den här gången kommer man liksom inte undan.
Jag ska erkänna att jag saknar min tidigare fina form.
Att träna utan att göra det för att bli bättre är mer svårt att motivera. Nu fortsätter jag för att jag vet att det kommer bli lättre på alla plan. Förlossningen kan bli lättare och det blir lättare komma tillbaka. Jag längtar tillbaka, dock väl medveten om det inte kommer att ha samma fokus.
Träningen är viktig för mig, och jag har lovat att inte glömma bort mig själv även om jag snart har någon som kommer vara det mest viktiga i livet här snart.

Det kommer gå, jag delar ju livet med med en hjälte.

Prestationslöst - That's a first

Vilken gång i ordningen, det är svårt att säga. Jag tycker om det här, och det är väl därför jag faller tillbaka gång på gång trots allt. Den här gången tänker jag dock låta det vara helt och hållet prestationslöst. Jag har insett att det är där jag brister annars. Kan jag inte leverera ett visst antal inlägg om dagen så är det ingen vits, tänker jag och lägger av. Frida fungerar på det viset. Allt eller inget.


Nu ska det vara annorlunda. Den här gången ska vara för mig och det liv som nu står och knackar på min dörr. Jag ska bortse från all läsarstatistik och all annan prestige.



och vill man haka på så får man.