Jag anser mig själv vara en ganska känslosam person. Ilska framträder snabbt och utan förvarning, men det är över lika snabbt som det kom. Jag skrattar ofta och gråten dyker också upp ibland.
Graviditeten kom och jag granskade mig själv för att upptäcka de känslomässiga förändringarna som gravida sägs ha, men utan att se någon märkbar förändring. Inga utbrott eller sammanbrott. Ju längre graviditeten gått ju mer har jag dock märkt av att jag blivit oerhört blödig.
Ser jag en film, läser en artikel eller hör en podcast som berör mig så gråter jag. Jag gråter floder utan att kunna hejda mig själv.
Idag på tunnelbanan på väg till jobbet lyssnade jag på P3 dokumentär och mordet på Engla.
Jag började gråta och stängde därför snabbt av podden samtidigt som jag tänkte att den fullproppade tunnelbanevagnen måste tro att jag är knäpp. Fortfarande hade jag ju hört detta hemska, och därför kunde jag inte stoppa gråten. Just snyggt.
Man hör ju en del, och det sägs att man inte blir mindre blödig av att bli mamma. JISSES, tänker jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar